Direktlänk till inlägg 9 juni 2014

PERSONLIGT ANSVAR FÖR SIN SÄKERHET PÅ INTERNET

Av cumgranosalis - 9 juni 2014 01:14

När jag var tonåring så hade man maskinskrivning på schemat i skolan. Det var high tech om skrivmaskinen var elektrisk och man kunde göra backsteg och radera några bokstäver. Så gammal är jag. När jag började gymnasiet så hade vi helt plötsligt datakunskap. Man skulle börja med att plocka isär och se hur den var uppbygd, ettor och nollor och allt möjligt prat som jag fann oerhört ointressant då.

1999 så bodde jag och familjen utomlands. Sonen som fick gå datautbildning på ett engelskt företag och men min kunskap var fortfarande lika med noll. 2001 så flyttade vi hem till Sverige och jag upptäckte det här med internet och hur praktiskt det var med email. Fortfarande grön och rätt ovetande om internet. 2004 så skaffades första datorn och den då 14-årige sonen och 10-åriga dottern fick var sitt eget hotmailkonto. Jag registrerade dem, behöll inloggningsuppgifter och checkade av med jämna mellanrum. De fick en timma per dag utsatt att använda sin tid på. Bestämda datatider och använde de inte tiden så var den förbrukad. Oftast var de hellre ute med kompisarna tills det var dags att komma in för kvällen. Reglerna kring användandet av datorn var tydliga:

*Läxorna klara.

*Hemmasysslorna klara.

*Vilka sidor man fick vara inne på.

*Mamma kollar av konton o dyl

Barnen ifrågasatte aldrig varför jag skulle ha kontroll över deras användande eller ha deras inloggningar. Det var bara en självklarhet. Visserligen så är jag en rätt strikt förälder men har alltid förklarat varför. Dottern spelade ett spel som hette Stallet, där små tjejer fick ha sina stall och hästar. Hon blev kontaktad av en man som ville veta vad hon hette och var hon bodde. Hon hämtade mig omedelbart och jag svarade personen att jag var hennes mor och att jag skulle vända mig till polisen, vilket jag gjorde. Jag kontaktade spelsidans ansvariga som agerade snabbt genom att plocka bort personens konto. Den incidenten fick dottern att förstå varför jag hade de regler jag hade. Vi införde då regeln att de skulle aldrig uppge sina riktiga namn utan ha "hittepå-namn". Det har följt med under åren och även idag så genomsyras deras användande av bl a Instagram, Twitter och Facebook,

av ett konsekvenstänkande, var så privat som möjligt. Jag blir dock rätt konfundersam då man tar sig en titt på andras konton och hur de låter sina barns konton vara hur öppna som helst. Oavsett vilken uppfattning man än må ha så som förälder så är man ansvarig för sin barns säkerhet och väl och ve.

Jag har i vanlig ordning genomfört min högst ovetenskapliga studie om hur mycket kan man få reda på en person genom t ex Twitter eller Instagram och upptäckte både hur mycket folk lägger ut om sig själva. Och självklart, en studie i folks beteende och mönster. Insta och Twitter är som små dokusåpor, små bloggar där folk lägger ut i princip vad som helst förrutom deras matbilder, fotbilder, dagens outfit, vinglas osv osv. Jag blir dock rätt förvånad över när föräldrar låter sina yngre barn ha öppna konton. Var finns föräldraansvaret? Är föräldrar verkligen så korkade? Ja, tydligen.

Jag skapade mig ett konto på Instagram för att se om det kunde vara något nytt kul att leka runt med när jag inte hade något bättre för mig, upptäckte snabbt att jag förlorade mig i att hoppa från konto till konto där människor blottade sig totalt. Min initiala tanke var att skriva till dem och säga åt dem att tänka på säkerheten men det hade garanterat inte köpts av kontoinnehavaren. Men försök tala om för t ex en förälder (till yrket polis dessutom) att de bör skydda sina uppgifter, deras anhörigas(barns) uppgifter leder oftast till att man får en uppläxning av modellen "att det är deras gebit och jag ska inte komma och tala om för dem vad man ska och inte ska göra. Säkerhet är banne mig deras yrkesutövande och vem tror jag att jag är". Och lik förbannat, de är ansvarslösa, i alla fall i mitt tycke.

När man läser kommentarerna till bilderna så finner man lätt romanser, diskussioner, påhopp, förfrågningar, hat, illvillighet, uppmuntran. Hela känsloregistret finns i princip dokumenterat. Man ser spirande romanser som blommar ut, början till slutet för andra och allt rullar upp framför ens ögon. Rätt fascinerande. Men samtidigt, vad får folk att lägga ut allt för allmän beskådan? Bekräftelsebehov?

De som har ett uns av vett i knoppen borde fatta att det man lägger ut till allmän beskådan blir behandlat därefter. Att gnälla om att man har spökföljare, folk som kommenterar, folk som inte kommenterar, folk som följer, folk som inte följer och allt de nu kan gnälla om är att vägra inse bristen av deras egna ansvar. De borde låta bli att vända blicken utåt och beklaga sig över eventuellt intresse av deras egna konto. Visst, intresset för deras bilder/konton, kan grunda sig i en illvillig människas sökan efter uppgifter men det kan även vara andras nyfikenhet, intresse eller som t ex jag, jag som ser allt som en enda stor studie i beteende i princip.

Jag kan ju erkänna att många gånger blir man (jag) rätt förbluffad över materialet man kan finna. De lägger ut bilder på sin post, sjukhusdokument, ultraljudsbilder mm. Allt oredigerat alternativt halvredigerat. Adresser, personnummer lämnas ut. Var ligger ansvaret där? Visst, i en idealisk värld så vore vi trygga. Ingen skulle vilja en ont och ingen skulle utnyttja sina medmänniskor. Tyvärr så är det en utopi och dagens samhälle likväl som dåtidens, har alltid haft ynkryggar, skumraskfigurer och onda människor som bara söker och väntar på att finna material som de kan använda för att orsaka andra ont.

Jag har en nära vän från England. Hon kom hit på semester och när hon såg den öppenhet som rådde här i Sverige, hur lätt du kunde få fram allt från adresser, till personnummer mm så var hennes spontana reaktion: man är inte säker här. Jag håller verkligen med henne på den punkten.

Jag tycker, att ska man lämna ut sig själv och sitt liv på sociala medier så bör man vara nogrann med vad man publicerar och sitt egna syfte. Ansvaret ligger på en själv och ingen annan. Vänd blicken inåt och se vad vad man själv ansvarar för i sitt egna liv och i förlängningen sina barn och sina anhöriga. Det gör jag och det kommer jag fortsätta med. Och ska man vara förankrad i verkligheten, många kommer läsa, många kommer bara titta på och det är bara att acceptera att så är det.

Mitt konto på Instagram tog jag bort. Jag är för nyfiken.

Allmänt

Dela

KORT OM VARFÖR JAG INTE ÄR FEMINIST

Kommentarer (0)

Av cumgranosalis - 9 december 2015 11:41

En kort förklaring till varför jag inte är feminist. Jag anser att dagens feminism är bakåtsträvande, ologisk och är själv orsaken till sitt egna problem. Personligen är jag för jämlikhet och ser att en individ representera sin egna person INTE...

ALDRIG FÖR SENT MED UPPFOSTRAN

Kommentarer (0)

Av cumgranosalis - 20 augusti 2015 14:40

Vikten av ansvar för sitt egna handlande. Det blir mer och mer påtagligt, effekten av curlinguppfostran. De små växer upp och klarar inte av att hantera vuxenlivet. De tar inte ansvar för sitt handlande och agerande. Det är både sorgligt men...

SKA MAN LJUGA...... GÖR DET I SÅ FALL BRA

Kommentarer (0)

Av cumgranosalis - 14 juni 2015 14:17

Det här med partners ex och skitsnack är ju något som går hand i hand. Att vara den "nya" är nog ett litet slit i sig och det är något man rent generellt får förvänta sig. Det som gör det komiskt/löjligt är när exet förnekar att hon någonsin har sagt...

I ÄRLIGHETENS NAMN

Kommentarer (0)

Av cumgranosalis - 2 juni 2015 13:00

Jag blir lite trött på dessa människor som hyllar egenskaper som inte finns hos somliga personer och de som utger sig för att besitta somliga egenskaper de totalt saknar i verkligheten. I dessa situationer så kan jag verkligen betvivla somligas menta...