Att få vara anonym på nätet är något jag anser är en rättighet man har då vi lever i vad som är ett fritt land. Men med den rättigheten så följer även ansvar. Man ansvarar för sitt beteende. Rättigheten till att få vara anonym upphör då man kränker, hotar eller på annat sätt använder sin dolda identitet i fel syfte.
Tar man t ex Twitter där varierat sorts folk florerar så tycker jag verkligen att anonymitet absolut är en ren nödvändighet stundvis. Om jag fattat rätt vad det gäller Twitter så var det initialt en form av microblogg. Idag en mötesplats, datingsajt och där folk bygger upp fantasivärldar där de är twittermakar, twitterflick-/pojkvänner osv. Det raggas hejvilt, folk bygger upp luftslott och låtsas vara de det önskade sig vara. Jakt på uppmärksamhet, en identitet, bli åtrådda, få känna sig viktiga, sköljer genom forumet. Och självklart ska folk få hålla på med det om de önskar göra det.
Några poliser är anonyma. Somliga stör sig på det och andra inte. Då de poängterar att de endast uttrycker sin egna åsikt och inte å sin arbetsgivare vägnar så äger de absolut sin medborgerliga rätt till att få vara anonyma. Och varför skulle de inte få vara det? Jag kan se många anledningar till varför. Polis är ett yrke, inte en identitet. Visst medför detta yrke en plikt som genomsyrar deras privata liv mer än de flesta andra, men det är de nog mer medvetna om än andra och de om några bör definitivt vara anonyma.
Men så har vi de personer som nyttjar anonymiteten, som i mina ögon är på ett sätt som befriar dem från rätten till anonymitet, de som enbart sprider gift, lögner och ren skär ondska. De har minst sagt förbrukat sitt kapital på förtroendekontot. De har definitivt skitit i det berömda blå skåpet.
Anledningen till deras beteende? Det finns alltid en förklaring även om den inte är en godtagbar "ursäkt". En psykologisk utredning på var och en av dessa nättroll och allt vad de kallas för, skulle vara oerhört intressant. Av någon anledning så anser de sig ha rätt att kränka, förnedra och sprida hat genom sina tangentbord. Men varför? Självklart så kommer man finna mindervärdskomplex, de har blivit kränkta själva, snedvridna ideologier, avsaknad av kunskap osv osv och självklar så är vissa garanterat bara allmänt korkade och saknar normalt hyfs och förnuft.
Ytterligare en intressant grupp är de som driver hatbloggar. Jag har försökt läsa igenom vad de skriver men allt som oftast måste jag avbryta då språket avslöjar nivån på resonemang och "faktabaserat" innehåll. Den är m a o ytterst låg. Visst, det saknas ingen fantasi på vad de fastslår är sanning om ditten och datten men när var och varannat ord är horunge och pedofil så skönjer man personens egna preferenser. Och som grädde på moset så har uppenbarligen rättstavningsprogrammet begått självmord i ren desperation i deras inlägg och då ids inte ens jag plöja igenom dyngan som serveras. Och vad är det för folk som sitter och döljer sig bakom detta? Kallar sig för journalister dessutom. Ska jag drista mig till en amatörpsykologisk slutsats så är dessa människor i ett stort behov av vård och utredning. Man kan inte må bra om man lägger ner så mycket tid och energi på något som inte är friskt men jag tvivlar dessutom starkt på deras begåvning.
Allt har en fram och baksida. Vi har valmöjligheter om hur vi brukar vår frihet till anonymitet. Trolljägarna med Aschberg har belyst ett problem som bör uppmärksammas mer och det är definitivt ett program som ligger rätt i tiden. Det ligger mycket i orden: Frihet under ansvar.