Jag har en liten favoritbok. En bok om hur man argumenterar. En liten handbok som har visat sig vara rätt värdefull på sitt lilla vis och riktigt rolig. Det enda den inte tar upp är de som punktmarkerar en viss del i syfte för att antingen förnedra motståndaren eller för att skaffa sig ett psykologiskt övertag, för att på så sätt "vinna" argumentationen. Dessa personer tycker jag är roliga att inleda en diskussionen med.

Dessa individer plockar gärna ur en del i ett argument, som då blir taget ur sin kontext, och punktmarkerar just detta. Följden blir ju självklart att taget ur sin kontext så då låter det helt fel eller bara rent idiotiskt. Att  skaffa sig ett övertag på detta vis ger ju absolut inte per automatik ett övertag eller en "vinst" , jag skulle vilja påstå att det istället per automatik har utsett den som punktmarkerar till förloraren i argumentationen.

Att rikta fokus från ämnet till att ifrågasätta punktmarkeringen är intressant. Upplösningen kan antingen leda till att opponenten blir hysterisk (inte allt för ovanligt), opponenten slår ifrån sig vill inte alls kännas vid att det är så de gör eller i enstaka fall så erkänner de (händer inte ofta).

Oavsett, människors natur är intressant och ju mer man förstår desto mindre bryr man sig om vad folk kan häva ur sig.

DISKUSSION:  Samtal, överläggning, debatt.

(discutare: förleden är dis- (i sär) och efterleden är quatere (skaka). Senare betydelse: undersöka, pröva)

ARGUMENTATION: En presentation av en tes, för eller emot.

(sakargument, känsloargument och bedrägliga argument)

Att somligt folk gillar att tala det vet man ju, men det finns ju de som bara låter svadan flöda och ingenting vettig kommer ur deras munnar. Oavsett ämne som avhandlas så är de där och surrar och svamlar, utläggen kan vara ändlösa och minutiösa men lik förbannat........... INGENTING av substans i deras ordflöde. Noll poäng. Ingen fakta. Bara en massa ord.

I diskussioner så låter dessa personer mest och högst oftast. Avbryter gärna och mycket. Men ändå, inget vettigt sägs. Ofta har de ingen kunskap om ämnet men vill synas/höras ändå. Har det något med bekräftelse att göra? Till en viss del så har det nog det men någonstans så ligger det nog en del i att man måste verka vara insatt för att inte bli sedd som okunnig.

Redan i högstadiet så fann jag dessa individer i klassen, de som säger ingenting. Redan då så började jag be dem om att precisera sin ståndpunkt och göra det i en kort mening. Självklart så har de aldrig lyckats men det är lite roligt, kanske lite elakt men roligt ändå.

Lögner. Definitionen av lögner, är den personlig eller är den allmän? Hur kan något som uppfattas som en lögn av den som blir förd bakom ljuset anses vara en icke-lögn av den som för den andra bakom ljuset? Var drar man gränsen för en lögn? En som ljugit om stort eller smått kan strida enda in i dumheten för att slippa bli sedd/avslöjad som en lögnare. Är det som så att dumheten går hand i hand med lögnen?

Jag försöker leva så ärligt som möjligt. I början så var det svårt att undvika konfrontationer då mina svar inte var alltid förväntade. De var obekväma för somliga som nu har lärt sig att frågar de så svarar jag ärligt. Jag har inget behov att folk ska höra min åsikt men frågar de så svarar jag.

Det finns ju som sagt stora lögner och små, men vilka är värst? Kan det vara som så att det beror på vem som står bakom lögnen, den som uttalar den? Vems lögn sätter djupast spår? Vilken lögn är den som sätter allt på sin spets?

Jag hör till dem som gärna låter folk fortsätta sina lögner för att se hur långt de kan gå men också för att jag vill veta hur de fungerar var deras gränser går. Att sedan avslöja dem med deras lögn är en annan historia i sig. Det ger mig ingen känsla av makt eller får mig känna att jag är bättre än dem utan det är mer att jag vill se var i mitt liv de har för någon plats om de nu har någon plats att fylla.

Att försöka leva så ärligt som möjligt  är inte svårt, det förenklar vardagen så mycket mer. Man blir inte indragen i en massa drama och folk, för det mesta, vet att antignen så är det raka puckar som gäller och man kan umgås på ett trevligare vis.