Idag så inleder jag ett litet experiment. Helt ovetenskapligt såklart. Jag skall försöka leva en hel vecka på att enbart använda faktiska beskrivningar. Alla använder ett värderande språk så detta ovetenskapliga projekt kommer bli intressant på flera plan. Kommer jag klara det? Hur kommer det uppfattas av mig? Hur kommer det uppfattas av andra? Hur många kommer sätta diagnos på mig?

Att använda faktiska beskrivningar innebär att enbart hålla sig till ren fakta. För att ta ett enkelt exempel:

Värderande beskrivning: En ful, gammal mobil.

Faktisk beskrivning: En älde modell av mobil, Nokia 3310, blå.

Normal. Ord med olika innebörd för vem det handlar om. Somliga vill använda det ordet som en norm, som en vågskål om vad som borde vara. Hur ska man kunna säga vad som är normalt för alla och envar när vad som är normalt för någon som lever ett händelselöst liv där allt är schemalagt och inget händer utanför ramen till skillnad från en annan person där det vardagliga livet är konstant instabilt och våldsamt?

Vad som är normalt för en person skiljer sig från vad som är normalt för en andra och tredje person. Är det som så att ordet normalt kan endast användas för det som händer per rutin? Och händer något som inte brukar hända, eller ska kunna hända, så är det onormalt?