Senaste inläggen
Lögner. Definitionen av lögner, är den personlig eller är den allmän? Hur kan något som uppfattas som en lögn av den som blir förd bakom ljuset anses vara en icke-lögn av den som för den andra bakom ljuset? Var drar man gränsen för en lögn? En som ljugit om stort eller smått kan strida enda in i dumheten för att slippa bli sedd/avslöjad som en lögnare. Är det som så att dumheten går hand i hand med lögnen?
Jag försöker leva så ärligt som möjligt. I början så var det svårt att undvika konfrontationer då mina svar inte var alltid förväntade. De var obekväma för somliga som nu har lärt sig att frågar de så svarar jag ärligt. Jag har inget behov att folk ska höra min åsikt men frågar de så svarar jag.
Det finns ju som sagt stora lögner och små, men vilka är värst? Kan det vara som så att det beror på vem som står bakom lögnen, den som uttalar den? Vems lögn sätter djupast spår? Vilken lögn är den som sätter allt på sin spets?
Jag hör till dem som gärna låter folk fortsätta sina lögner för att se hur långt de kan gå men också för att jag vill veta hur de fungerar var deras gränser går. Att sedan avslöja dem med deras lögn är en annan historia i sig. Det ger mig ingen känsla av makt eller får mig känna att jag är bättre än dem utan det är mer att jag vill se var i mitt liv de har för någon plats om de nu har någon plats att fylla.
Att försöka leva så ärligt som möjligt är inte svårt, det förenklar vardagen så mycket mer. Man blir inte indragen i en massa drama och folk, för det mesta, vet att antignen så är det raka puckar som gäller och man kan umgås på ett trevligare vis.
Utbildning. Jag är helt för utbildning på alla nivåer. Jag hör till dem som aldrig får nog av kunskap och bildning.Vetgirig och kunskapstörstig är ett par ord som passar väl in på mig. Jag kan mycket och jag vet mycket men är väl medveten om att det ändå är en droppe i kunskapens hav och för övrigt så har jag inget behov av att gnugga folks näsor i vad jag vet och kan.
Många gånger kan man stöta på de som bara måste tala om att de är "HÖGUTBILDAD" vilket kan tolkas på flera vis. Är de bättre än andra? Är de mer kunniga än andra? Har den en egen social rang? Vad vill de ha sagt med det?
Jag tycker att bildning är viktigt, oerhört viktigt. Vill man utvecklas, vill man öka sina chanser inom arbetslivet o s v så måste man satsa och kämpa på. Inget är gratis. Man är själv ansvarig för sin framtid och utveckling. Med det sagt så vill jag komma till kärnan av detta inlägg. Varför somliga flaggar med sin utbildning som om det gör dem till något de egentligen kanske inte är och det är, kunniga.
Jag tror på bildning som fastnar. Inte på de som studerar inför ett prov och så snart provet är över så glömmer de bort då det är kunskap som inte endast fastnar. de har bara ackumulerat flyktig kunskap. Som t ex när man pluggar inför högskoleprovet. Varför? För mig så skall högskoleprovet spegla din kapacitet, din kunskap. Den kunskap du verkligen besitter. Men den blir ju inte riktigt ärligt när man pluggar inför det.
I alla fall, åter till ämnet. Då jag ibland stöter på i både verkliga livet likväl som på sociala medier där folk flaggar sig som just "högutbildade" så vaknar den lille med horn i mig. Vid diskussioner så känns det lite tvunget att fråga hur deras betyg var. Vad kan de egentligen? Vad vill de ha förmedlat genom att flagga med sin utbildning?
Svaren är allt som oftast rätt menlösa och säger i princip ingenting. Visst, ibland så försöker somliga hävda att per automatik, p g a deras utbildning så vet de självklart mer och deras begåvning är fantastisk...........i deras ögon i alla fall. Jag bjuder gärna på att folk får tro sig vara förmer men det är inte alltid jag känner att jag har lust med den artigheten utan skjuter deras ego i sank under självklart artiga former. Fattas bara annat.
Jag har stött på något som nästan börjar kännas som ett problem. Har fattat att jag inte är ensam om det då jag tagit upp det för diskussion bland vännerna. Att samtala med någon på ett sätt som jag tror mig vara både enkelt och artigt men istället så tas det för en invit/flirt gör mig lite brydd. Antigen så är jag otydlig, kanske skickar jag fel signaler omedvetet eller så har den vanliga sociala artigheten gått och dött.
Jag har börjat försöka var medvetnare i mitt kroppsspråk och hålla konversationen mer kontrollerat men visst det finns ju de som tror att man stöter på dem enbart genom deras närvaro men nu talar jag inte om dem.
Vad är det som får folk att tro att man stöter på dem i dessa sammanhang? Är det för att jag visar intresse av att lyssna på dem? Är det för att jag är trevlig, social och har ett öppet sätt? Är det för att jag lever och står kvar när de talar? Är det för att vi råkar vara hetero och av motsatta kön? Inte kan väl normal artighet vara så sällsynt att den misstolkas?
Oavsett, intressant är det och man får väl vara glad över att opponenten tar glatt emot "inviten". Men som sagt jag raggar inte, jag är bara trevlig och artig. Jag lär nog återkomma till det här ämnet då sommaren är i sin uppstart och man ska ge sig ut i vimlet. Kan ju bli hur kul som helst egentligen.
Som sig bör så är det endast mina ord och mina tankegångar. Kan ha fel men kan även ha helt rätt.............
Vad klassas som den värsta lögnen? Är det när någon blåljuger en rätt i ansiktet? Är det när någon man känner sprider direkta lögner om en? Är det att bli bedragen av sin partner? Är det när någon uppsåtligen sätter dit en för något man är oskyldig till? Är det när de närstående medvetet går bakom ens rygg? Är det när andra försöker använda en som en trappstege för att höja sig själva? Är det det sedvanliga backstabber-beteendet? När kan man sätta fingret på något och säga att det där är en värsta lögn? När?
Kan det vara att den värsta lögnen är den när de närstående anser att de har rätt att ljuga för en, att de är berättigade till det oavsett vad det än gäller?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|